Vi var väll idioter båda två",medger hon",men mest jag"
hennes andedräkt blev till ett moln mellan dem han nickar och ser bekymrad ut.
förlåt för jag var så taskig förut . Men det var liksom en chock för när du dök upp.
Han stampar med fötterna för att hålla värmen. Eller för att avdramatisera? Egentligen blev jag..." Han tittar ner skitglad.
jag blir nyfiken hur de blev ovänner och att en vän alltid kommer tillbaka att hon gjorde de och de har hänt mig hela tiden när jag var mindre och att man är ovänner och båda tänker efter vad de har gjort och så kommer dem tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar