jag är född 17 augusti 1801 min död är 31 december 1865.
jag levde med min familj. vi flytta till Stockholm där jag växte upp. Min far var en finnland mest framgångs rik gällande affärer. Han sålde mycket och köpte mycket. Min moder är fransk. När jag var åtta så fick jag lära mig att skiva Franska verser. Min moder var väldigt sträng varje morgon fick jag och mina systrar gå till en niga och kyssa hennes händer och äta minimalt och bli graciöst för det var viktigt att bli bortgift för att på det tiden man var icke myndig om man inte var gift detta gällde bara kvinnor.
år 1821 så åkte jag tillsammans med familjen till en uppfostrings resa för unga damer och herrar
vi skulle ta lära oss av språken och kulturen. jag besökte Tyskland, Schweiz, Frankrike och Nederländerna. Jag stannade längre tid i Paris. Jag fick syn på stadens sociala verksamhet som jag fick en erfarenhet och som jag tog hem 1823.
Min far dog 1830 jag ägnade min tid åt att förbättra livet för de fattiga och sjuka. jag blev bättre på mina konstnärliga och litterära färdigheter. Jag har hade en brev vän han heter Johan Böklin. Han är rektor på Kristianstad tivialskolan. jag var elev där år 1831. Johan var min närmaste vän resten av mitt liv. Men det kom några gånger när han friade till mig. Jag tackade nej. Böklin gifte sig hastigt 1835. Jag höll mig undan men snart höll vi vänskapen som vi alltid har gjort. Under en lång tid har jag bosatt mig hos hosgrevinnan Stina Sommerhielm på Tomb i Norge. Jag blev Inspererad av några författare i England de skrev romaner. Jag Skriev min första roman (Grannare) jag skrev den 1835. Mina romaner är regel skrivna med en synlig kvinnlig berättelse och kvinnliga huvudpersoner med fadersrelationen och familjen som huvudmotiv
När jag återvände hem så så blev jag internationellt känd. Jag var en femenist rörelse. 1856 så släppte jag ut en idéroman boken heter hertha. Undertiteln en själs historia är en viktig att kvinnor får sin myndighet. Hertha kämpar för att inte bli bortgift. Min roman väckte offentlig debatt så kallad herthadiskussionen. Det ledde till att riksdagen 1858 beslöt att ogifta kvinnor vid 25 års åldern fick möjligheten att ansöka om att bli myndig
Efter min roman så gjorde jag en pilgrimsresa i söder om Europa Schweiz Grekland Italien.
Jag studerade kyrkor Under den tiden så hade jag en tanke om att bygga en framtidskyrka så alla trosuppfattningar skulle vara välkomna. Jag kallade detta för ¨ Den kritiska ståndpunkt¨ att alla religioner kan enas. Men den iden gick inte vidare bra för mig jag fick många kritiker. Jag återvände till Sverige år 1861.
Mina sista år deltog jag i debatten om ståndsrikdagen. Efter en korts tids sjukdom så avleds jag på nyårsafton
i en kammare i åstad slott
år 1821 så åkte jag tillsammans med familjen till en uppfostrings resa för unga damer och herrar
vi skulle ta lära oss av språken och kulturen. jag besökte Tyskland, Schweiz, Frankrike och Nederländerna. Jag stannade längre tid i Paris. Jag fick syn på stadens sociala verksamhet som jag fick en erfarenhet och som jag tog hem 1823.
Min far dog 1830 jag ägnade min tid åt att förbättra livet för de fattiga och sjuka. jag blev bättre på mina konstnärliga och litterära färdigheter. Jag har hade en brev vän han heter Johan Böklin. Han är rektor på Kristianstad tivialskolan. jag var elev där år 1831. Johan var min närmaste vän resten av mitt liv. Men det kom några gånger när han friade till mig. Jag tackade nej. Böklin gifte sig hastigt 1835. Jag höll mig undan men snart höll vi vänskapen som vi alltid har gjort. Under en lång tid har jag bosatt mig hos hosgrevinnan Stina Sommerhielm på Tomb i Norge. Jag blev Inspererad av några författare i England de skrev romaner. Jag Skriev min första roman (Grannare) jag skrev den 1835. Mina romaner är regel skrivna med en synlig kvinnlig berättelse och kvinnliga huvudpersoner med fadersrelationen och familjen som huvudmotiv
När jag återvände hem så så blev jag internationellt känd. Jag var en femenist rörelse. 1856 så släppte jag ut en idéroman boken heter hertha. Undertiteln en själs historia är en viktig att kvinnor får sin myndighet. Hertha kämpar för att inte bli bortgift. Min roman väckte offentlig debatt så kallad herthadiskussionen. Det ledde till att riksdagen 1858 beslöt att ogifta kvinnor vid 25 års åldern fick möjligheten att ansöka om att bli myndig
Efter min roman så gjorde jag en pilgrimsresa i söder om Europa Schweiz Grekland Italien.
Jag studerade kyrkor Under den tiden så hade jag en tanke om att bygga en framtidskyrka så alla trosuppfattningar skulle vara välkomna. Jag kallade detta för ¨ Den kritiska ståndpunkt¨ att alla religioner kan enas. Men den iden gick inte vidare bra för mig jag fick många kritiker. Jag återvände till Sverige år 1861.
Mina sista år deltog jag i debatten om ståndsrikdagen. Efter en korts tids sjukdom så avleds jag på nyårsafton
i en kammare i åstad slott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar