dikt

Bland de makter, som på jorden är de trona,
Bär blått mänskligheten säker krona;
Döden kan ej störtas, kan ej skona,
Och hans liv rostar ej.

Yngling, bävar du för hjärnarns spira,
O, så lär man en  högtid att fira!
Vet, en evighet  där  allt kan hända
I ett enda ögonblick.

Jord och himmel är en egen  minut,
Jord och himmel kan i den bli njuten,
Hög och rik och gränslös, fast förfluten,
fast Kan bli kvar  hos minnet stanna.


Här tycker jag att man har skrivit ner de gud tror vi ska ta vara på medan vi lever på jorden och vad som kan hända. När jag läste detta så påminde de lite mig och att man ska vara stark och ha så roligt man kan och ta vara på all tid man har. Att man kommer bli ett gott minne hos nära och kära.



Det skall komma en dag då du hänger fast vid honom som en blomma vid sin

stjälk, då hans skymning är ditt ljus och hans torka är din källa, då du irrar kring 

i gångarna av ett vidsträckt slott och känner att du älskar. Och att han endast 

lever av din renhets vita bröd och att hans blod blott strömmar i din moderliga 

ömhets bäcken. Det skall vara tungt och underbart och hårt och oskiljaktig.

Denna dikten handlar om när någon berättar för en kvinna om hur det är att vara

riktigt kär. När jag läste denna så tänkte jag att det var gud som berättar hur det

är. För gud låter så klok och smart, det gör denna dikten med. Jag valde denna

dikten för jag tyckte att det var så fina ord i den, och den är sann. Dessutom så

låter det som att det är gud som säger det. Det är en bonus helt klart!